147 dagar
Ja, det dröjer förmodligen innan jag får se mina kompisar. Idag är det 147 dagar kvar tills dagen efter Grand Final som mitt fotbollslag Mosman Football Club siktar på att spela. Serien är igång och Pittwater åkte på stryk med 3-1, detta utan skribent Gustafson. Problem med internationella transfern, otur då laget saknar striker. Desto skönare för Gustafson när coach skriver till mig i ett privat sms "So hope for more rain - and the game will get postponed - and then we can get your ITC done". Kul läsning för en lätt exalterad G-son som vandrar i regnet mot Allianz Stadium och hans första rugbymatch. Visserligen på läktaren, britterna har lyckats fått med en svensk utan kunskap och med glädje berättar de regler och taktik och frågar efter varje situation "förstod du detta beslut?"
Matchen i sig visade sig bli en match där underdogsen Sydney Bulldogs vinner mot regerande världsmästeren Sydney Roosters med 9-8. En dålig match inför 13000 åskådare, men det spånas ändå på hostelet efter biljetter till ligans bästa lag i år, Rabitors. Rabitors som tydligen ska ha världens bästa spelare följt av 4 gigantiska bröder.
Här har ni synen jag vaknar upp till varje dag, kommer hem till varje dag och lever loppan i varje dag. Så morsan får svårt i framtiden att klaga på mycket grejer på golvet.
Jag har även börjat jobba, på 2 jobb som behandlar mig som en reservspelare som inte får allt för mycket speltid och oftast sista 10 minutrarna då ingen vill spela. Första jobbet som jag löste var som flyttgubbe och det är faktiskt ganska skoj, då det är hårt jobb och mycket lastbilsåkande. Det andra jag kom över tackar jag min hostelkamrat Julian för som har tagit med mig till hans jobb där vi bygger ljuskronor och levererar till kunder som hyr dessa för olika event. Jag har riggat upp dessa ljuskronor på Sydneys största kasino och även ett Four Season Hotel. Mycket nöje men oftast jobbiga timmar. Jobbsökandet fortsätter trots att detta för tillfället ger bra pengar så har jag aldrig någon aning om vart jag jobbar nästa dag eller om jag ens ska jobba. Idag blev jag inringd när jag stod utanför banken för ett 2 timmars uppdrag.
Jag har även börjat jobba, på 2 jobb som behandlar mig som en reservspelare som inte får allt för mycket speltid och oftast sista 10 minutrarna då ingen vill spela. Första jobbet som jag löste var som flyttgubbe och det är faktiskt ganska skoj, då det är hårt jobb och mycket lastbilsåkande. Det andra jag kom över tackar jag min hostelkamrat Julian för som har tagit med mig till hans jobb där vi bygger ljuskronor och levererar till kunder som hyr dessa för olika event. Jag har riggat upp dessa ljuskronor på Sydneys största kasino och även ett Four Season Hotel. Mycket nöje men oftast jobbiga timmar. Jobbsökandet fortsätter trots att detta för tillfället ger bra pengar så har jag aldrig någon aning om vart jag jobbar nästa dag eller om jag ens ska jobba. Idag blev jag inringd när jag stod utanför banken för ett 2 timmars uppdrag.
I övrigt så saknar jag ju såklart min Sebastian och min Jimmy. Men som sagt 147 dagar kvar sen gör vi något oförglömligt.
